Paralympics

Att röra på sig så gott som ens fysik tillåter och att komma ut för att få frisk luft och dagsljus är viktigt för alla människor. Med eller utan funktionsnedsättning. Det kan vara allt från att bara komma ut i friska luften till att utöva en parasport.

Många olika sporter för alla typer av förhinder

Det finns många sporter som passar både människor med full rörelseförmåga i kroppen men med en synnedsättning eller intellektuell nedsättning. Men det finns även sporter för de som inte kan röra sig alls.

En av de sporter som passar den som inte kan röra sig alls är rullstolsdans. Det är en sport som man utövar tillsammans med någon annan och denna personen behöver inte sitta i rullstol. Den rörelsehindrade får då hjälp att dansa med sin stol.

En sport som kräver mer fysik är paraishockey. Denna sporten kräver väldigt mycket styrka och rörelseförmåga i bålen och armarna. Benen har ingen betydelse och man kan spela utan ben.

Goalball är till skillnad från t.ex. Boccia en sport för människor som inte har någon rörelsenedsättning. Goalball är för de som är synskadade.  Man spelar med en boll som har en plinga i sig så att man hör var den är, eftersom att man inte ser den.

Få gemenskap i en förening

Handikappidrott handlar inte bara om träning. Det är stor vikt i det sociala och gemenskapen. För en person med funktionsförhinder kan det vara svårt att känna att man passar in då många andra människor har möjlighet att göra saker som en person med funktionsförhinder inte kan göra. Att utöva en sport, och speciellt en lagsport, ger människor en fantastisk gemenskap. Man spelar inte bara sporten tillsammans utan man kan även prata om djupare ämnen som berör livet, med eller utan funktionshinder. Det är en fin sak att vara med i en idrottsförening för handikappade.

Hur kommer man igång med en parasport?

Det svenska förbundet för parasport är en mycket bra sida för all möjlig information angående handikappidrott. Där kan man enkelt klicka på olika regioner i Sverige för att se vilka sporter som utövas vart. Det finns även länkar till föreningarnas hemsidor så att man enkelt ska kunna få kontakt och kunna komma och testa sporten. Din hemkommun kan vanligtvis hjälpa till med saker som detta och de brukar ha bra koll på möjligheterna för handikappade i närområdet.

Träning utan idrott

För dig som inte vill vara med i en förening och spela någon sport finns det mycket annat att göra för att hålla igång. Det finns många gym som är handikappanpassade, och beroende på funktionsnedsättning finns det olika maskiner som passar för just dig. Roddmaskiner finns på nästan alla gym, och det är en perfekt maskin för den som har funktion i åtminstone armarna. Man kan ro med bara armarna eller ta kraft med hela överkroppen om funktion finns i bålen. Det ger inte bara styrketräning utan även kondition, vilket annars kan vara svårt för de som sitter i rullstol.

Paraishockey är en sport som är väldigt lik ishockey, fast spelarna sitter i en typ av kälke. Sporten kallas även för kälkhockey. Vi har tidigare skrivit om elhockey som är en sport utan skridskor som mer liknar innebandy, trots sitt namn. Paraishockey däremot är som sagt var väldigt likt hockey. Det är till och med skridskor inblandade, även om de inte sitter på fötterna. Under käken är det två skenor som gör att spelarna tar sig fram med hög hastighet.

Stora likheter med vanlig ishockey

Reglerna är ungefär densamma som i vanlig hockey, man får till och med tacklas i paraishockey. Matcherna spelas på en vanlig ishockeyrink. Perioderna är något kortare då spelaren inte får någon hjälp av benen, som en vanlig ishockeyspelare får. Det är tre stycken 15 minuters perioder, till skillnad från 20 minuter i vanlig hockey. Det är lika många spelare på isen som i vanlig ishockey, det vill säga fem utespelare och en målvakt. Det blir totalt tolv spelare från de båda lagen.

Klubba som hjälpreda

I vanlig hockey har spelarna en klubba, men i paraishockey har de två. Detta är av två anledningar. Klubborna fungerar som stavar, och det är med hjälp av dessa som spelarna stakar sig framåt, eller bakåt samt svänger. Klubborna är kortare än en vanlig klubba och har ett blad på ena sida och taggar på andra. Det är dessa taggar som spelarna använder för att staka sig. En vanlig ishockeyspelare kan vrida hela kroppen och spela med klubban på höger eller vänster sida. Men här behövs det en klubba på vardera sida för att kunna skjuta eller ta emot puckar på båda sidorna av kroppen.

Paraishockey – skapat av tre svenskar

Paraishockey uppfanns av tre svenskar runt 1960 talet. De spelade först med vanlig rullstolar och inte på is. De spelade till en början med krocketklubbor och en krocketklot.

Sporten blev snabbt populär och spred sig till andra länder. Den modifierades för att spelas på is. Kälkar byggdes och de testade sig fram för att de skulle fungera så bra som möjligt. Redan 30 år senare, 1994, var sporten så pass utbredd och modifierad att den började spelas i paralympics. Detta året var Norge värd för paralympics.

Fartfylld sport med mycket styrka

Det går snabbt i paraishockey. Och det krävs extremt mycket styrka, främst i armarna. Spelarna måste hela tiden använda armarna för att förflytta sig samt för att skjuta. En ishockeyplan är ett stort område och pucken är hela tiden i rörelse, vilket betyder att spelarna också måste vara i rörelsen. Det är en explosiv sport. På undersidan av kälken sitter det två skenor som liknar skenorna på skridskor.

En sport som fungerar även utan ben

I och med att sporten uteslutande spelas med överkroppen så är det flertalet spelare som inte bara har nedsatt eller ingen funktion i benen, utan även spelare med bara ett eller inga ben alls. Benen har ingen funktion alls i paraishockey så denna sporten lämpar sig för alla olika typer av nedsatt funktion i benen. Allt från måttlig funktion till att vara utan ben.

Lagsport och bra träning med paraishockey

Även för den som inte är intresserad av att tävla i form av att spela matcher så är detta ett perfekt sätt att träna på. Man bygger upp musklerna och behåller styrkan. Det är hela tiden något som händer på planen och båda armarna och bålen är i ständig rörelse.

Hockey är en lagsport och lagsporter är extra roligt då man spelar tillsammans. Man är en grupp som kämpar mot samma mål och man passar runt till lagkamraterna. Det ger en gemenskap som är få förunnat.

Paraishockey är med i paralympics

Paralympics, är som OS fast för funktionsförhindrade. Sporterna modifieras och utövas av personer med olika funktionshinder. Paraishockey är av grenarna som är med i vinter paralympics.

Det är en av de populärare sporterna på hela vinter paralympics. I och med att sporten är så lik vanlig ishockey är det många som känner till reglerna och vet hur sporten går till, vilket gör att man kan hänga med på ett annat sätt. Det är så mycket action hela tiden så om man inte hade vetat om det hade det varit svårt att tro att dessa spelare har en funktionsnedsättning. De tar sig fram över isen snabbare än många med full funktion i kroppen. Det är en minst sagt imponerade sport och det är fullt förståeligt att det är en tittarsuccé.

Även om Sverige har ett bra och stark lag så är det Norge, USA och Canada som har de bästa lagen.

Rullstolsdans är som vanlig dans fast utövaren sitter i rullstol. Det är en parasport som går att tävla i, men det är även en fantastisk form av träning och inte minst gemenskap. Dans är en social sport, och detsamma gäller för rullstolsdans.

Vilka danser går det att tävla i?

Det är lätt att tro att det finns en typ av rullstolsdans. Men det går att utöva flera olika typer av dans fast man sitter i rullstol. Till exempel hambo, freestyle, vals och bugg. Det finns två olika klasser inom rullstolsdans, klass ett och klass två. Klass ett är för personer som har högre funktionsnedsättning i både bål, ben och armar. Klass två är för de personer som har fungerande armar men funktionsnedsättning i ben och bål.

Om man dansar i par så är det endast en person i paret som behöver sitta i rullstol. Detta kallas då för combi. Det är självklart tillåtet att båda sitter i rullstol, och detta kallas då för duo.

Lämplig sport för alla grader av rörelsenedsättning

I och med att man kan dansa i par med en person som inte är rörelseförhindrad så passar rullstolsdans även för de personer som har grav nedsättning. Den andra personen är då den som styr och kör rullstolen. Trots att personen i rullstol inte är med och aktivt dansar så är personen en stor del i numret. Den personen kan även vara med och koreografera dansen, bestämma musik, kläder och annat som inte kräver att kunna röra sig.

Att en människa som knappt, eller inte alls, kan röra sig får vara med och utöva en sport är helt fantastiskt. Man får umgås, vara delaktig i någonting och träffa likasinnade.

Har man större rörelseförmåga kan man göra mycket själv, som att snurra runt, luta rullstolen bakåt, dansa med överkroppen och mycket mer.

Rullstolsdans i Sverige

Rullstolsdans finns på flertalet platser i Sverige. Nacka Handikappidrott, Handikapp – Idrottsföreingen Klinten, Neuroförbundet Göteborg Parasportförening, Norrköpinks Parasportförening, RBU Skaraborg, SRF Lidköping och Östersund Bugg o Rock n Rollklubb.

Tävla i rullstolsdans

Till skillnad från elhockey som har specialbyggda stolar, tävlar man vanligtvis i rullstolsdans med sin vanliga rullstol. De professionella dansarna har specialanpassade stolar, men för den som dansar och tävlar för att det är kul är det ingen speciell stol. Det är tävlingar inom rullstolsdans årligen. Rullstolsdans är inte med i paralympics, men det arrangeras andra internationella tävlingar varje år. Det går att tävla i combi eller duo, vilket betyder att en eller båda två sitter i rullstol. Beroende på typ av rörelseförhindring tävlar man i två olika klasser. Klass ett är för de som har nedsatt förmåga i hela kroppen, och klass två är för de som kan röra armarna.

Rättvist med olika klasser

Helt förståeligt så blir det en annan klass på dansen när den tävlande kan göra saker själv, utan hjälp från den andra dansaren. De olika klassindelningarna gör att det blir mer rättvist, vilket är en mycket fin sak med parasporter. De jobbar alltid med att göra det rättvist för alla deltagare, som i till exempel goalball som är en sport för synskadade. Där måste alla spela med ögonbindel så att ingen kan dra nytta av sin syn.

Elhockey är en typ av hockey. Men till skillnad från ishockey spelas denna hockeyn inte på is, och det är heller inga skridskor inblandade. Planen har samma dimensioner som en basketplan och runt den är det en låg sarg. Det är tre spelare från varje lag på planen, så sex stycken totalt. Det är även tre spelare per lag som sitter på avbytarbänken.

Specialbyggda stolar för elhockey

Till skillnad från till exempel rullstolsrugby spelas elhockey i en helt annat typ av rullstol. Alla spelare sitter i en stol som har en maxhastighet på 14 kilometer i timmen. Stolarna är låga så att man ska kunna åka snabbt och svänga utan att det finns risk att man välter. Stolen har två framhjul och ett bakhjul. Framme på stolen så sitter det en klubba. För att skjuta svänger man på stolen. Stolarna är specialbyggda just för denna sporten, och de svänger på en millisekund så det blir hög fart på skotten.

Man styr med en joystick och den är mer än dubbelt så känslig som joysticken på en vanlig elrullstol. Priset för en stol är högt. 94 000 kronor landar det på. Så det är en dyr sport, men det finns bidrag att söka. Gemenskap är viktigt och detta är en sport som är väldigt rolig och fartfylld. Det är inte bara hockey man spelar utan detta kan nästan ses som en motorsport då man åker runt i en elstol som svänger runt i hög hastighet. Stolen är väldigt låg och påminner mycket om känslan av att åka gokart.

En match och dess regler

Trots att denna handikappidrott heter elhockey är den mer lik innebandy. Spelplanen är lika stor som en basketplan och har en låg sarg runt om. Målet är, precis som stolarna och sargen, lågt. Det mäter endast 20 centimeter på höjden men är desto bredare med sina tre meter. Det är två perioder som är 15 minuter vardera.

Det är sex spelare på planen, tre i vardera lag. Förutom spelarna på planen är det även tre avbytare från varje lag. Det är ingen speciell målvakt i spelet utan alla spelare hjälps åt att skydda målet, eller så bestämmer laget en målvakt själv. Tacklingar är inte tillåtet, men om spelare råkar åka in i varandra lite lätt och det inte påverkar spelet så är det helt okej. Det är dock inget som får göras med flit, men det kan vara svårt att inte nudda någon annan spelare alls, speciellt när man åker runt i 14 kilometer i timmen.

Ett mål ger ett poäng, och när tiden är slut, 15 minuter x 2, är det laget som har gjort flest mål som vinner.

Aktiva lag i flera länder i elhockey

Det är några länder som utövar sporten, men inte så många. Det är Sverige och våra grannländer Danmark och Norge samt även Tyskland. I Sverige finns det runt 300 aktiva spelare inom denna sport. Men eftersom att man endast är tre spelare som är ute på planen samtidigt och tre stycken på avbytarbänken så blir det ändå många lag. Dessa 300 spelare är utspridda i nio klubbar och tre divisioner.

Klubbarna i Sverige är Malmö FIFH, Stockholm IFAH, Gotland RBU, Eskilstuna EHIF, Göteborg 3V , Gävle Klubben KF Heros, Umeå IF, Norrköping NHIF och Hedemora Hass IF.

Mattcurling är en parasport som är skapad för att efterlikna vanlig curling. Men det finns en del skillnader. Till exempel så spelas mattcurling inte på is, utan på en matta som namnet skvallrar om. Det är en matta som är lite lik konstgräs. I och med att denna typ av curling utförs på en matta så behöver inte spelarna sopa, som man gör på isen.

En sport för alla funktionsnedsättningar

De flesta parasporterna har strikta krav på vilka som får vara med att tävla. I rullstolsrugby till exempel så måste deltagaren ha nedsatt funktion i alla lemmar. I goalball får deltagaren ha max 10 % av synen. Men när det kommer till mattcurling är det mindre strikt. Här får man tävla om man har en synnedsättning, intellektuell funktionsnedsättning eller en fysisk rörelsenedsättning.

Förutom i tävlingssammanhang är detta en populär sport bland äldre som ej har någon funktionsnedsättning. Det är en sport som inte är fysisk, men man rör ändå på sig. Så det är en sport som lämpar sig bra för äldre. Det är en sport som blir mer och mer populär i Sverige och sakta men säkert smyger den sig nedåt i åldrarna. Det är en aktivitet som lämpar sig ypperligt för till exempel företag eftersom att alla kan delta på samma villkor.

En match mattcurling

När man spelar mattcurling går det ut på att placera alla sina stenar så nära mitten som möjligt. Men det är inte bara kraften och hur man siktar som spelar in. Man måste även tänka taktiskt och blockera ut motståndarens stenar.

Det finns två linjer på planen, och för att stenen ska räknas måste den vara inom dessa två linjer. Den främre linjen heter guardlinje och den som är bakom cirkeln heter baklinje. Välter stenen så att handtaget vidrör mattan är den stenen ute ur spelet. Den andra stenen som spelas får inte röra den första stenen, händer detta tas den andra stenen ur spel. Sten nummer tre och framåt får däremot röra de andra stenarna och målet är att få dem ur spelbanan samtidigt som ens egna sten hamnar så nära mittpunkten som möjligt.

Den innersta ringen ger fem poäng, den i mitten ger tre poäng och den yttersta ger ett poäng. Hela stenen behöver inte vara innanför linjen, utan det räcker att en liten del är över linjen. Stenar som inte är innanför, eller på, cirkelns linjer får inga poäng trots att dem är innanför guardlinjen och baklinjen.

Material, mått och vikt

Sporten spelas på en matta som är liknande konstgräs i materialet, men med kortare lugg. Mattan är 14 meter lång och 2,8 meter bred. Stenarna har olika färger och är vanligtvis gula och blåa. Detta kommer från att mattcurling är en svensk uppfinning, och gul och blå är de svenska färgerna. Stenarna väger 4,2 kilo vardera, så det är lite tyngd i dem men trots detta glider dem bra på det specialframtagna underlaget. Ibland händer det att stenarna välter, men det är isåfall för att de är felspelade. I en match blir den stenen då diskvalificerad.

Rullstolsrugby en typ av rugby där utövarna sitter i rullstol. Det är en actionfylld sport med mycket fysik inblandat. Sporten debuterade i paralympics 2000.

Vilka får tävla i rullstolsrugby?

Precis som i rullstolsdans så sitter utövarna i rullstol. För att få tävla i denna paralympiska gren krävs det att spelaren har nedsatt funktion i båda armarna och båda benen. Det går alltså inte att ha förlamade ben men fungerande armar för att få tävla i professionella sammanhang. Dock går det självklart bra att träna inom sporten oavsett hur grav nedsatt funktion man har i lemmarna. Sport överlag, och speciellt lagsporter ger en fantastisk gemenskap och kan ge vänner för livet.

Det är vanligt att många i rullstol känner sig utanför och ensamma, då är en lagsport som denna perfekt för att träffa människor i samma situation i livet. Man spelar inte bara sporten tillsammans utan bondar på ett helt annat sätt.

Individuell klassificeringspoäng

Varje spelare har en poäng, beroende på hur grav funktionsnedsättningen är. Poängen är mellan 0,5 och 3,5. Det är fyra spelare från varje lag ute på planen, och dessa spelares klassificeringspoäng får inte vara högre än totalt åtta. Detta är för att det ska bli så jämnt som möjligt. Det är svårt att få det jämt när alla spelar på olika villkor, så klassificeringspoäng eller ögonbindel som i goalball, gör det hela mer rättvist.

Hur går en match till i rullstolsrugby?

En match i rullstolsrugby går kort och gott ut på att spela bollen så att den kommer över mållinjen för motståndarlaget. Bollen ska inte kastas över mållinjen utan spelaren ska ha bollen i handen eller i knät. Dock får en och samma spelare max ha bollen i 10 sekunder, så det är inte så enkelt som att ta bollen och rulla över mållinjen. Laget har 12 sekunder på sig att få över bollen till motståndarnas del av planen. Väl där har de sedan 40 sekunder på sig att göra mål. Om de inte hinner under den tiden så får de lämna över bollen till det andra laget. Bollen måste hela tiden spelas och passas, vilket gör detta till en fartfylld sport.

Något som gör sporten ännu mer fartfylld är de korta perioderna. En match spelas i fyra stycken åtta minuters perioder. Så för att spelarna ska hinna åstadkomma något under denna korta tid gäller det att de är snabba. Sporten spelas på en plan som är lika stor som en basketplan. Det är åtta spelare ute på planen samtidigt, fyra från varje lag.

Tacklingar och fysisk kontakt

Det är mycket fysiskt kontakt i sporten och spelarna tacklar varandra med rullstolarna för att hindra den andra spelaren från att till exempel fånga bollen, eller att ta sig över mållinjen. Som med andra sporter som innehåller tacklingar sker dem inte helt okontrollerat. Tacklingar bakifrån är inte tillåtet då detta kan vara farligt för rygg och nacke, speciellt för personer med nedsatt styrka och fysik. Men i övrigt är tacklingarna relativt hårda och det är minst sagt mycket action ute på planen.

Goalball är en sport för synskadade idrottare. Sporten kallas även för målboll, blindboll och plingboll. I och med att alla har olika grad av synskada så spelas sporten helt i blindo med ögonbindel, så att det ska vara rättvist. Detta är en av de mest rättvisa formerna av handikappidrott.

Varför får inte seende tävla i goalball?

I praktiken är detta en sport som alla skulle kunna tävla i då det sker på samma vilkor i och med ögonbindeln. Men detta är en sport inom Paralympics, vilket betyder att man måste ha något handikapp för att få vara med och tävla. I goalball får de tävlande ha max 10 % av en normal syn. Och det är därför människor med full syn inte får medverka, trots att alla spelare bär ögonbindel. Givetvis får seende träna och utöva denna sport, men inte tävla i officiella sammanhang då det är en para sport.

Det finns så många fler seende idrottare i världen jämfört med hur många handikappade idrottare det finns. Så om seende skulle börja tävla i denna sport skulle det med stor sannolikhet inte finnas kvar några synskadade i de stora tävlingarna. Inte för att man är bättre på denna sport om man är seende, utan helt enkelt för att det finns fler människor som är seende och konkurrensen blir då större.

Historia om goalball

Goalball uppfanns av en man från Österriket och en från Tyskland i slutet på 1940 – talet. Tanken var att sporten skulle verka rehabiliterande för folk som hade varit med i andra världskriget, som precis hade avslutats. Sporten specialanpassades för att passa synskadade, därav är det bara tre spelare från varje lag på planen. Lagsporter är svårt för synskadade då det lätt blir att man springer in i varandra. Men med få spelare och detta upplägg fungerar det bra. Spelarna kommunicerar hela tiden med varandra för att de andra spelarna ska höra vart dem är. År 1976 blev det en officiell sport i paralympics.

Hur spelar man goalball?

Sporten utövas med en boll som har en plinga i sig, så att spelarna ska kunna höra vart den är. Bollen väger 1,25 kilo och har en diameter på 25 centimeter. Planen är 18 x 9 meter. Lika stor som en volleybollplan för jämförelse. Hela kortsidan, alltså 9 meter, är mål. Det är ett mål på vardera sida. Linjerna på planen är tejpade med en tejp som sticker upp lite, för att de tävlande ska kunna känna linjerna i och med att de inte ser något.

Det är tre spelare i varje lag. Så det är sex spelare totalt på planen under en match. Det är två backar och en center i varje lag. Sporten går kort och gott ut på att göra mål, och att skydda det egna målet. Bollen spelas längst marken, och för att täcka målet slänger sig spelarna raklånga över planen för att skydda så mycket som möjligt av målet. I och med att spelarna inte ser något så får de lyssna på ljudet som kommer från bollen och dess inbyggda plinga.

Matchtiden är 2 x 12 minuters effektiv speltid. Blir det avblåsningar stannar klockan.

Reaktionsförmåga och snabba bollar

Snabba puckar är ett känt uttryck. Men när det kommer till goalball är det snabba bollar som gäller. Och de är väldigt snabba. Bollarna kan komma med en hastighet upp till 90 kilometer i timmen. Denna boll ska alltså motståndarlaget försöka rädda utan att ens se den. 90 kilometer i timmen är snabbt även om man ser bollen. Så att inte se den kräver minst sagt snabb reaktionsförmåga.

Samtidigt som man måste reagera så måste man också lokalisera bollen genom att lyssna på plingan. Att se en boll och kasta sig efter den är en sak, men detta är på en helt annan nivå. Spelarna måste lyssna, lokalisera och sedan slänga sig raklånga på marken där de har uppskattat att bollen kommer. Det går snabbt i goalball.

Förutom snabb reaktionsförmåga måste spelarna ha bra fysik för att kunna slänga sig på marken utan att skada sig. Samt styrka för att orka med alla turer upp och ned från golvet.

Medaljer för Sverige

Svenska landslaget i goalball har varit väldigt framgångsrika under de senaste 20 åren. Detta har resulterat i flertalet medaljer.

Herrar:

Brons i paralympics i sydney, Australien, 2000
VM-guld i Rio de Janeiro, Brasilien 2002
Silver i paralympics i Aten, Grekland, 2004
VM-silver i Spartanburg, USA 2006
Brons vid Paralympic i Beijing, Kina 2008
EM-brons i München, Tyskland, 2009
EM-brons i Assens, Danmark, 2011

Damer:
VM-brons i Colorado Springs, USA 1994
VM-silver i Madrid, Spanien 1998
Brons vid Paralympic i Sydney, Australien 2000
VM-brons Sheffield, England 2010
Brons i paralympics i London, England, 2012